Vi har pratat om Stockholms blodbad, läst texter och sett en film om händelsen. Eleverna har sedan fått skriva en berättelse där någon som såg det hela berättar. Ett barn i deras egen ålder i medeltida Stockholm, ett Stockholm som just fått en ny regent, den danske kungen Kristian II.
STOCKHOLMS BLODBAD
Jag vaknade tidigt idag den 6 november 1520, men mamma och pappa var redan tryckta mot fönstret i köket och viskade bekymrat:
-Fruktansvärt… sa mamma.
-Det är skandal…sa pappa.
-Vad händer? Frågade jag.
-Det här ska du inte se, sa pappa.
Sedan hörde jag det värsta skrik jag hört som tystnade tvärt. Jag gick ut ur huset och såg två av Kristian den andres soldater släpa ut en adelsman ur porten i huset bredvid och uppför backen mot stortorget, jag smög mig närmare och gömde mig bakom en husknut.
-Åh nej! Så fruktansvärt! Där framme stod bödeln med en yxa..
Var det därför man inte fick gå ut? Och blodet blandat med regnet rann i floder på de smala vägarna mellan husen, över fötterna, över trottoarerna, allt var rött.
Jag skulle smyga mig närmare… Jag kanske kunde gömma mig i tunnorna där framme? Jag smög fram till tunnorna och klättrade över. En massa huvuden! 30 stycken blodiga huvuden! Och i de andra tunnorna också! Sedan svimmade jag…
Jag vaknade av ett till skrik och var blöt av blod och sprang mot vårt hus och jag skulle aldrig gå ut ige…
-Du där! En vakt kom mot mig.
-Vet du inte att man inte får vara ute? Sa vakten.
-Jag skulle bara ut och skulle just in igen. Sa jag skrämt.
-Okej men vi håller dig under uppsikt.
Av Carl
När jag var sju !
Jag var sju år när det hände. Och det var november år 1520. dagen började såhär ….
Början på dagen !
Jag vaknade av att mamma och pappa pratade väldigt upprört nere i köket. Jag gick upp ur sängen och tog på mig min klänning. Och kollade genom mitt fönster till det stora och fina torget. Det var någon där…. En svartklädd man. Men jag struntade i det och gick istället ner till mamma och pappa.
- God morgon , vad är det som har hänt ? sa jag
- Nejdå inget !.. sa pappa
Jag var på väg mot fönstret när pappa……
- Nej unga dam kom inte hit ! sa pappa strängt
- Men pappa varför ? sa jag chockat
- Gör som din pappa säger nu ! sa mamma
- MEN ! sa jag
- Gå upp på rummet nu ! sa mamma strängt
Jag gick upp på rummet med tunga men raska steg. När jag kom in i rummet såg jag en skymt av rött på torget. Jag sprang fram till fönstret och tittade upp mot det stora torget. Jag såg……
Människor bli halshuggna på torget. Av den där svarta mannen jag såg imorse. Den måste vara en bödel. Vad hade igentligen hänt ? Jag sprang ner till mamma och pappa som fortfarande stod i köket.
- Vad har hänt ? undrade jag
- Men unga dam du skulle ju inte titta ! sa pappa surt
- Men jag kunde ju inte låta bli ! sa jag
- Men vet ni inte vad som har hänt men människor blir halshugna på torget ! sa mamma
- Men varför ?? sa jag
- Vi vet inte , det går ett litet rykte om att det är Kristian den II, sa mamma som brukade hålla koll på sånt där.
Det rann blod ner för torget så att det blir stora blodpölar där det slutade rinna. Jag fick för mig att farfar var där uppe !
- Mamma är inte farfar där ? sa jag
- Joo ! sa hon och fick tårar i ögonen.
Jag gick upp på rummet och la mig i sängen. Och slumrade in. När jag sedan vaknade var det nästa dag och allt hade gått över. Men jag kommer alltid komma ihåg den dagen och min farfar’s tragiska död !
Av Sabina
Stockholms blodbad
-Hilda, ropade mor från köket.
-Jag kommer, ropade jag tillbaka. Mamma stod i köket och grät.
-Gå inte ut vad du än gör sa mamma med sorg i rösten.
-Varför? Frågade jag.
-Därför jag säger det! Sa mamma strängt. Jag gick till mitt rum där jag får vara ifred. Jag tittade upp i taket och tänkte. Efter några minuter hade gått la jag märke till fönstret. Mor sa att jag inte fick gå ut, men jag ville så gärna veta.
-Aaaaaa, utifrån huset hörde jag ett skrik. Tekniskt sett var jag inte ute om jag tittade ut genom fönstret. Jag öppnade fönstret och titta ut, jag bara gapade. Där ute stod en bödel med ett svärd i handen, under han var en man. Han var gråhårig. Jag ville inte titta mer, men jag kunde inte sluta. Svärdet närmade sig mannens hals, och i nästa ögonblick var hans huvud särat från kroppen. Jag var fastfrusen vid fönstret. Några vakter kom med en man, han hade kastanjebrunt hår. Men vänta nej, nej! Nu föll en tår ner för min kind, mannen tittade på mig då var jag helt säker. Det var pappa. Vakterna placerade hans huvud på träbiten, han försökte kämpa, men det var lönlöst, vakterna höll i honom. Pappa har inte gjort något fel, han har känat Sten Sture hela sitt liv! Bödeln höjde svärdet, pappa gav mig en sista blick. Sedan kunde jag inte titta mer. Jag sprang till mamma.
Nästa dag så kom nyheterna till oss. November den 6, 1520 halshögg Kristian den 2 eller som jag kallar honom Kristian tyrann 94 män. Och en av dem var min pappa!
Av Johanna
STOCKHOLMS BLODBAD
Jag var ensam hemma, Mamma och Pappa var ute på ett ärende i Norge. Jag visste att det var idag, jag visste att Norges och Danmarks konung, Kristian II skulle krönas till kung även här i Sverige. Han hade bjudit in dom allra mäktigaste Adelsmännen till sin kröningsfäst. Jag ville se vad som hände, men jag fick inte. Gatorna var fulla av vakter och det skulle vara svårt att ta sig fram utan att bli sedd. Men vad nu?! Vakten som stod utanför mitt hus gick iväg, nu har jag min chans, min chans att smita ut och kanske kunna kolla in i något fönster och se när Kristian II kröntes till kung! Jag smög ut på gatan…
-Men oj, inga vakter! Tänkte jag.
Jag smög förbi husknuten men sprang snabbt tillbaka, det var nära att dom såg mig, men varför stod alla vakter där och inte här? Jag stack fram huvudet utanför husknuten och såg att dom kollade på någonting. Jag var nyfiken, kanske lite för mycket nyfiken. Jag klättrade i alla fall upp på taket till mitt hus, lade mig på kanten och kollade ner. Vakterna stod i en ring runt någon annan person, jag kände igen honom men hade glömt bort vem han var, sedan kom jag på…
-Det var Bödeln! Viskade jag skrämt för mig själv.
Vad gjorde han här och varför stod vakterna i en ring runt honom? Efter en kort stund öppnades slottsporten och ut kom Kristian II med en av Adelsmännen! Nu förstod jag, kröningsfästen var ett skämt! Sedan hörde jag Kristian II säga någonting, han sade:
-Nu dömmer jag dig till döden!
De lade ner honom på en trästock och Bödeln höjde svärdet, jag ville inte se så jag tittade bort.
KLOFS! Lät det, jag tittade tillbaka och såg ett huvud ligga löst på marken. Jag klättrade ner från taket och sprang in, jag ville inte se mer! Vad ska jag göra? Mamma och Pappa var inte hemma! Tänk om de halshugger dem!
-Nej!
Dom kan inte…
Av Max
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar